Alla vill ju vinna, eller? Det är svårt det där och man säger ofta att det beror på vad och i vilket sammanhang...men om vi kikar djuuupt ner i vårt innersta...iisch;) Jag kan bara gå till mig själv, jag bryr mig sällan om jag förlorar i spel eller dyl.....intalar jag mig. Men om jag ska vara helt ärlig,visst tusan suger det lite ändå...va!? Jag har två äldre bröder varav den ena är som mig och påstår att det inte spelar någon roll om man vinner eller förlorar, säkert;) När vi var små, för ungefär hundra år sedan, fick vi i frånvaro av data, tv-spel, knappt tv och mobiltelefon ägna oss åt något som kallades för sällskapsspel....jo barn, det är sant! Det var bla på det här sättet man lärde sig konflikthantering. Bror Äldst, som inte bryr sig om att han förlorar, fuskade nästan alltid. Det gömdes kort och det gömdes monopolpengar till höger och vänster, jag tjurade men kunde skylla mina förluster på honom...det var ju bekvämt, men för Bror Yngst som faktiskt inte tyckte om att förlora var detta upptakten till begynnande magsår i vuxen ålder. Dessa historier förnekas bestämt, skrattas åt, förgrymmas över och diskuteras fortfaranda hetsigt ibland, kul:)

Idrottsförälder som jag är får jag följa med killarna på en underbar resa i vinst och förlust. Jag hejar och stöttar och släpar omkring på världens största hockeytrunk...bara Tvåan tycker det är kul. Det är inte kul att förlora, men det är helt okej...man får vara lite besviken och man får lov att skylla på sina medspelare ibland, eller varför inte på den släpande Målvaktsmamman (vad nu jag kunde gjort bättre!?...släpat fortare?), bara det är det roligaste man vet. Vi var på hockeycup i Grums, killarna vann inte Resport men väl den grupp dom hamnade i efter 2 dagars kämpande. Vad tror ni dom minns? Gruppseger, en glömd luftmadrass-kork och det fina mejlet från församlingshemmet dom bodde på i 3 dar, om hur fint dom hade skött sig. Det är glädje.
Tyvärr tappas det bort i alldeles för tidig ålder och ofta blir det en vuxenfråga med krav som tar död på glädjen och nyfikenheten alldeles för tidigt.

Nää, uppror mot skällande föräldrar och krävande ledare som uppenbarligen bara är där för sin egen skull.Barn ska ha roligt, idrott ska vara roligt, det ska f-n vara glädje!...(sen att jag och Fia ska pensionera oss vid 50...i NewYork...;)

Uppladdning GP-pucken 2010...2 målisar.


Rick laddar...sa jag glädje tidigare;)


Peppning innan match


Nedsläpp





Glada hockeykompisar



En ledare sa något klokt och tänkvärt på ett uppstartsmöte inom Frölunda;
"Om era killar drömmer om att bli hockeyproffs i NHL är det helt ok, om ni föräldrar gör det har vi ett stort problem"

Glädje vänner, glädje!


//Målvaktsmamman