Hockeymammorna i min bil anlände till Leksands ishall på torsdag innan första matchen. Vi tog alltså ut några semesterdagar för att stötta killarna och lägga upp taktiken (just taktikbiten är vi mycket bekväma med).
Alltså, Målvaktsmamman anländer torsdag efter lunch, det spelas miljoner matcher hela dagarna då vi har 2 lag med i år och det enda livstecken från Tvåan är storspel i mål...övrigt är det tyst som i graven.
Jag tänker...well, han får leva i den där målvaktsbubblan, det verkar ju fungera fint.
Dock, det kramas hit och det rings dit...matpåsar, pengapåsar, mammor, pappor och barn i en enda salig röra....i den röran ingår inte jag och Rick.
Vi når lördag snarteftermiddag när jag i alla fall bestämmer mig för att ringa och säga Hej...han kanske undrar varför jag inte hör av mig...

-Heeej, det är din älskade mamma!
-Hej
-Vad gör ni?
-Ser på TV
-Vilar ni då eller?
-Mmmm..
-Jag ville bara säga Hej!
-Hej

....han undrade inte.


Lördag kväll "råkar" jag stå på parad när spelarbussen anländer till ishallen.

-Riiiick!!!...ropar jag med gäll mjuk röst. -Kan du komma hit lite får jag prata med dig.
-Vad äääär det?!
-Vem är ansvarig för städningen i er stuga?
-Vaddå ansvarig....vi ska väl städa allihop eller?
-Joo, men 2 stycken skulle liksom vara ansvariga för att det blev gjort.
-Jaaag vet inte! (vipratar1000kronorböterdelatpåstuganommanmissarstädet)
-Det är inte du då i alla fall?...eller?
-Tydligen inte
-Bara så ni löser det
-Aahhmäään.....MÅSTE du lägga dig i DET också!?

Juuust ja!.....jag ringde ju en gång och sa Hej.