..granen i stan fanns kanske inte på Skånegatan tänker ni nu.


Hos La Familia fungerar det som så att jag från 1:a advent påbörjar operation granköp, "snart får vi gå och köpa gran ju", ingen reagerar...jag möts med tystnad.
Detta mantra upprepas några gånger per vecka fram till, tja..lucia ungefär. Då börjar jag med "vi borde gå ner och kolla på granarna", husband reagerar något irriterat "vi ska inte ha någon gran, den barrar!" No shit! Sherlock, träd och särskilt barrträd, har ju en tendens att göra det...barra.
Någonstans här hämtar jag upp julgransmattan och foten, placerar ut på väl valt ställe och utbrister, flera gånger per dag "åhhh vad mysigt när vi får in granen, så det blir lite juligt", ingen reagerar. 10 dagar före julafton kilar jag ner till vår lokale julgranshandlare för att kolla urval och priser, vilket i och för sig inte har någon större betydelse då jag när en potensiell hockeystjärna vid mitt platta bröst, jag vill gärna gynna lokala handlare.

Granurval - check
Stamhuggningshjälp - check
Nätning - check
Trevlighet - check
Pris - check

1 vecka före dopparedan "älskling, nu måste vi köpa gran annars kommer jag drabbas av PMS hela nästa år!" det är nu det gäller. Hissen ner, raska steg för husband...joggande för Målvaktsmamman, val mellan ca 1 gran, joggande steg hem för husband...sprinterlopp för mamman, plopp i foten...voila!
Har jag inte hunnit "lägga undan" en gran tidigare, det här är vad resultatet kan bli....men vi har i alla fall en gran!



Såklart inte!........jag lägger alltid undan granen innan.



Vi bor på våning 5 och det är inte direkt Pärleporten vi ska tränga oss ut genom (jag inbillar mig att den är oändlig den där gudfruktiga dörren) med barrande rester. 90-tals byggd dörrspringa och grovsoprum på gården...jag klipper ner hela granna granen och inväntar våren.

Fridens Liljor!