Moln du France

 
är vad vi vaknade upp till idag....wtf!!? Och för er som inte förstår förkortningen wtf (fick jag säga det igen) så är det en svordom på engelska kort och gott, bra så!
 Jodå,...så någonstans bakomuppåt här finns ett av bergen jag drömt om i 6 månader. Ordentlig frukost, packade väskor och välsnörade skor, inte en chans i heeela världen att vi inte skulle upp.
 
Jes, så kabinen upp till starten för vår vandring och inget ont som inte har något gott med sig -vi hamnade i molnhöjd så jag omöjligt kunde se toppen vi skulle upp och över. Jag svär på någons mamma att jag hade tagit vändande kabin ner i så fall.
 
Lyckligt ovetande svettades jag snövidder fram. Här brukar vara barmark såhär års...bra år jag valt...
 
 och klättrade bergsväggar upp...
 
 för att timmar senare nå toppen -jag hade typ bestigit Mount Everest!!! å jag var inte ens trött?!
 
Vi firade med medhavd matsäck och fick trevligt sällskap
 
 
 
Minsann om inte vädergudarna firade tilsammans med mig...magiskt!
 
 Vi beslutade oss att trotsa dimman och ta oss ned på andra sidan berget -typ bakom den här skylten!?
 
 Här har jag kanat mig ner från toppen och skrattar hånfullt...typ så här, mooaahahahaha!, åt stackaren på väg upp (svarta pricken i övre mitt på bilden) från det här hållet
 
Husband har kanat ännu fortare och blickar ut över stupet där man var tvungen att klättra ner för stegar för fortsatt vägval, väry scary men det låtsades jag inte om ens för mig själv. Men lyckan log väl nere när jag lovade att aldrig göra om det...en gång ingen gång.
20 minuters vandring efter stegh-vtet blir dimman och snön för mycket och vi inser att vi inte hittar leden vi måste in på....VI MÅSTE VÄNDA OM!! VI MÅSTE TILLBAKA SAMMA VÄG!? Jag VISSTE att jag inte skulle skrattat ut stackarn på glaciären...merde!
 
Väl tillbaka på toppen och när nedstigningen börjat klarnar det upp och jag får för första gången se bergstoppen jag utan problem vandrade upp till (i mitten på bilden) -känns helt fantastiskt! och densamma jag i ren frustration sprattlade tillbaka upp på av ren rädsla. Vad ska man säga....vi var i alla fall dom enda som besteg toppen 2 gånger inom loppet av 1 timme!
 
Till vänster av de 3 topparna ser ni Europas högsta -Mont Blanc
 
 Fattar ni vädret?!
 
Solen sken fint i byn när vi väl tagit oss ner -värt värt värt!
 
 
Som jag har bränt mig trots ingen som helst sol -galet fin t-shirtbränna lagom till Rivieran på söndag....värt värt värt!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0