Om ni undrar varför jag startade Bloggen!

 
Här är brevet som nu har berört tusental
 
Det handlar om en person som spenderar 20 timmar i veckan – för ditt barns skull.
Men ungdomshockeytränaren får utstå mycket skit från föräldrar.
Därför skrevs ett brev, som publicerades på Pucksnack.com, och som nu berört tusentals.
– Jag fick nog, säger "Ungdomstränaren", som vill vara anonym, till SportExpressen.se.
Läs hela brevet i slutet av artikeln.
 
Tänk dig att du lägger ned ett halvtidsjobb – och betalar för det – på att vara tränare.
Att du kämpar för ungdomarnas skull.
Som tack får du skit från läktarna, föräldrar som baktalar dig – och hot om våld.
Sådan är verkligheten för många ungdomshockeytränare.
En specifik tränare fick nog.
Därför skrev tränaren ett brev, döpte det till "Käre hockeyförälder", publicerade det på Pucksnack.com och fick tusentals att bli berörda.
– Det tråkiga är att många känner igen sig. Det är ingen överraskning. Men det är roligt att nå ut – och att kunna skapa debatt, säger "Ungdomshockeytränaren", som personen kallar sig, till SportExpressen.se.
Då fick han nog
Brevet är skrivet för alla ungdomstränare i Sverige – och målet är att få en ändring bland föräldrarna.
"Ungdomshockeytränaren" berättar att droppen kom när hans kolleger fick utstå påhopp – och att han då skrev brevet.
– Man blir fruktansvärt besviken, när man lägger ner timmar för deras barn. Det är föräldrar som har hotat med våld, för att deras barn inte har fått den speltid som föräldern hade förväntat sig, säger tränaren.
 
 
HÄR ÄR BREVET:
 
Käre hockeyförälder!

Jag är ungdomshockeytränare. Det är jag och mina tränarkollegor som tränar ditt barn. Hur länge det kommer att fortsätta vet jag inte. Du vill säkert ha bort mig som tränare för något som jag gjort eller inte har gjort men det kanske inte finns någon ersättare? För egen del vet jag inte hur länge jag orkar hålla på.
 
Hockey är tidskrävande. Det får man acceptera när man är hockeyförälder och när man väljer att ta på sig en ledarroll i hockeylaget. En vanlig vecka lägger jag ca 20 timmar på ditt barns idrottande. Jag nyttjar min flextid på jobbet till max för att hinna till träningarna och dras med konstant dåligt samvete för att jag inte hinner med att fixa hemma som jag borde. Du brukar ta ett träningspass när ditt barn tränar. Min egen träning är bara att glömma, det finns inte utrymme i kalendern. Några gånger per säsong är det cupspel och då går hela helger åt att ordna så att ditt barn får uppleva det roliga med att leva med de andra barnen (och sova på hårda lektionssalsgolv) och möta lag från andra håll. Det är väldigt roligt för barnen och väldigt slitsamt för oss ledare. På söndagskvällarna brukar jag inte känna mig pigg och fräsch efter en vilosam helg utan tvärtom väldigt sliten.
 
Hockey engagerar och pulsen ökar!
Hockey är engagerande. Hockeyn är spännande och det är lätt att ryckas med, både i med- och motgång. Nästan varje ispass händer något som gör att pulsen ökar, någon lyckas med något nytt eller någon beter sig olämpligt som måste korrigeras. Matcherna kan svänga mellan himmel och helvete och man vill ju så gärna att spelarna, barnen ska få lyckas, få vinna. Det är två lag på matcherna och man vinner inte alltid. Det är ganska ofta hängande huvuden efter match och som ledare är man med och förlorar. Titt som tätt sitter jag efter match och tröstar ditt gråtande barn. Därefter går jag ut i korridoren och möts av dig. Ibland är det ett trevligt möte men alldeles för ofta är det ett möte som präglas av klander och onyanserad kritik. Jag skulle ha coachat si eller så. Det är jobbigt att hantera besvikelser i den omfattning som man gör som hockeytränare.
 
Men bara så att vi är på samma våglängd här: Mitt mål är inte att vinna matcher till varje pris utan att ge ditt barn en bra tillvaro och en bra idrottslig utveckling tillsammans med de andra 20-30 barnen i laget.
 
Hockey är svårt, det ska man ha klart för sig!
Det är mycket svårt att spela, det går snabbt och är krävande på alla sätt och vis. Det är svårt att utbilda och träna spelare på ett bra sätt då det är så många inneboende parametrar att ta hänsyn till: Teknik, Fysik, Taktik, Mentalstyrka, Skola, Familj, Ekonomi och inte minst de andra spelarna. Alla i laget ska ha sitt och vi försöker möta spelarna där de är. Jag förstår om du har svårt att ta till dig det som händer i och runt laget. Vi tränare, har bakgrund inom sporten, är utbildade för att på ett pedagogiskt sätt utveckla ditt barn, något som du förmodligen inte är. Om du inte förstår vad som sker kan du väl fråga mig på ett bra sätt och inte skälla för att du tror att något är fel? Ibland blir det ju fel. Ibland faller ett namn bort i kallelsen till match och ibland slinter jag på orden när jag försöker beskriva vad som händer. Hur mycket jag än försöker blir det inte alltid rätt. Men du ska veta att jag gör allt jag kan för att det ska bli så bra det kan bli för ditt barn. Jag gör inte fel för att vara elak mot ditt barn.
 
Du ska bara veta vad vi tränare får utstå. Var och varannan dag får vi utstå spott och spe från dig. Ibland är det så grovt att om det hade skett på arbetsplatsen hade det gått till polisanmälan. Ja, det är faktiskt olagligt att hota om dödligt våld, även om det sker i en ishall. På kvällar och helger när du tagit ett par groggar får jag sms och mail från dig där du utvärderar hur dålig jag är och att jag borde fara och flyga. Jag hinner inte svara för jag ska upp tidigt morgonen efter och träna ditt barn.
 
Hur mycket ska man tåla som ungdomshockeytränare? Jag vet inte, men det är ganska stor omsättning på ledare i hockeyn, något som inte gynnar ditt barn. Tycker du att det är bra att ditt barn inte får kontinuitet för att föräldrarna skrämt iväg tränarna? Jag har aldrig hört om en ungdomsledare som ställt sin plats till förfogande för att barnen krävt det. Vad har du för betydelse i sammanhanget? Vad gör du för att jag ska lyckas bättre med att ge ditt barn en bra tillvaro? Min erfarenhet är ganska dyster i det avseendet. Ungdomsledare ska ge och ge och ska dessutom vara lovligt byte för allsköns påhopp. Varför står vi ut med det här? Ja, långt ifrån alla står ut med det. Varför jag inte har slutat som ungdomstränare är för att jag tycker att det är fantastiskt att få jobba med att utveckla barn och ungdomar. Att få se barn utvecklas, ta sina första översteg baklänges, sätta en fin straff eller göra en TV-räddning är häftigt. Att vara delaktig i det är ännu häftigare.
 
Igår satt jag med ett yngre barn vid isen. Han grät så tårarna rann innanför gallret. Det gick inte så bra och han hade nog lite ont när han kände efter. Vi snackade en stund och jag fick honom försöka lite till. Jag ansträngde mig lite extra för det barnet trots att jag egentligen bara ville ligga hemma och vila efter en lång dag i ishallen. Men han försökte och det gick jättebra och han fullkomligen strålade av glädje och gav järnet resten av träningen.
 
Jag hoppas att det var ditt barn för även om du tydligen tycker att jag är skit så unnar jag ditt barn glädje och framgång. Min framgång är ditt barns framgång. Tänk på det.
 
//Ungdomshockeytränaren
 
 
Och nu hoppas jag ni förstår att min Blogg bygger på ren och skär ironi över "jag supportar bara mitt barn i dennes ivran att vinna OSguld........eller min ivran......eller hur det nu är....?"
Det är så här, överallt, hela tiden!
Så med hänvisning till att jag är inne på hockeybarn 2 sedan 1996 så tycker jag mig ha matrial nog till en Universitetsavhandling enormus i ämnet -lägg där till en man som varit ledare inom just ishockey i många år så förstår ni hur många sidor den avhandlingen skulle landat på!
 
Så tack du anonyma Ungdomshockeytränare som på pricken lyckats få ner det väsentliga i en krönika. Förslagsvis att den trycks upp obligatoriskt på alla matchproprogram och laguppställningar "all over the place"?
 
Och så vill jag passa på att önska lycka till åt alla OSsupportrande föräldrar som verkligen kommit med lysande förslag till ledarna om hur deras barn (för det är alltid deras barn -här snackar vi ingen som helst lagsport) ska tas om hand, matchas, tränas och coachas under dygnets alla timmar, 7 dagar i veckan utan 5 veckors semester.....från mitt hjärta LYCKA TILL !! -sa den ironiska Bloggtanten, kokade soppa på en spik till en Målvakt på väg mot NHL.....för han är ju ett ledarbarn och då hamnar man per automatik där.....i Madison Square Garden.....med en rik mamma på VIPläktarn ådetärsåjävlafantastisktfintochklackeskorharjagpå!
 
Bra så!
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0