Grossglockner och råkar ha några timmar över rekommenderar jag varmt, typ som i superhett, den vandringsled som går genom hela dalen, längs med floden som rinner igenom densamma...

lättillgängligt och relativt platt första 2 timmarna

 

om man inte väljer att ta en bergsida i ett kosprång eller två. Ni ser en brun och svart prick uppå bergväggen och jag svär på någons grav att väggen är lodrät (svårt att få med på bild). Varning för fallande ko -skyltar sitter lite varstans här och av god anledning.


Sista kilometrarna är många 100 höjdmeter upp med en sagolik utsikt och något ansträngd andhämtning (om man tvunget måste "köra om" alla övriga sällskap på bergssidan -husband måste och jag tar rygg). Lägg till att jag ska försöka se hurtig och oberörd ut också så förstår ni........att ni kan ta det vackert och njuta.

Hit!! TA ER HIT!.....till kanten av glaciären.

För det är så värt en öl från vattenkällaren


och hemlagad gulaschsoppa.

Alltså, så här gemytligt och storslaget vid min soppa innan 20 spanska turister fullkomligt tog över tystnaden. På riktigt -en galen cirkus som tagit sig upp för berget i minibuss!?....utvisning på den.

 

Vi åt för fort, kanade ner för berget (muchos gracias spanjackos) och moi klappade djur i vanlig ordning. Förövrigt var det, som ni ser, semester i Milka Fabriken och skulle jag mot fömodan återfödas som Ko, hoppas jag att jag varit god nog till å hamna i nationalparken Hauern Tauern.

 

 

Hasta manjana!