8.52 stormar jag spårvagn nummer 7 på darriga klackeskorförsedda fötter. "Den som vill va fin måste lida pin".... vem 17 kom på nåt så dumt! Har jag lidit?....tja...för resten av året denna soliga men ack så kalla torsdagsmorgon. Jag hatar att vara sen. Från det att jag och Tvåan stängde ytterdörren kl 7.05 i morse var vi konstant sena....aarghhi!! Eftersom jag oftast är ute i god tid, tycker jag att kommunala färdmedel fungerar fantastiskt bra...det gör dom INTE. När man står där och gnager på sekunderna är 6 minuters försening förenat med fara för Målvaktsmammans liv....om inte annat bruten fot. Vi fick småjogga Drottninggatan fram för vaccination av målvakt, 30 minuters väntan efteråt (jajaaa...vi smet 7 minuter för tidigt) ....23 minuters väntan. Då hade vi alltså  7 minuter + 5 som jag tiggt som frist av Fröken Fräken, nu är vi alltså på väg till Tvåans utvecklingssamtal. Bussen går framför näsan på oss...nu börjar det klappra rejält om klackeskorna och något vilt i blicken blänker. Jag som hade tjatat mig till 8-tiden i skolan....hur kunde det bli så här?

8.15 skramlar snöret in på skolans hållplats och ut flyger.....jag. Meter bakom..en såskopp, som inte verkar överdrivet berörd av morgonens kaos. Nu småjoggas det inte längre, travet har jag övergett i jakt på frånåkande buss....galopperande Målismor i klackeskor, kanandes i grus efter vintermånad (va f-n gör vägverket om våren).

8.18 dimper en anfådd mor och hennes såsande målvaktande son ner framför Fröken Fräken...läggandes upp planer för resten av livet....det känns ju tryggt och ytterst välplanerat;)

Spårvagn 7 från Vasaplatsen 8.52, denna soliga men ack så kalla torsdagsmorgon, kändes som en limousinefärd mot  jobbet. Allt ordnar sig...säkert ditt liv också Tvåan.






Fredag i morrn hörrni!

//Målvaktsmamman