Just idag är jag stark!

 
Jag fann ju mig själv någonstans på Mount Blanc i somras (kanske när jag tappade det fullkomligt på en klipphylla några mil RAKTJÄVLAOVANFÖR Chamonix). Eller, det var redan på vägen dit...typ några månader innan -i löpspåret -i Skatås -och här uppstod Jesus....han måste ha gjort det alltså! Jag började älska att springa, mörda mig! Kilometer 3 och 4a undrar jag vad för ont jag gjort för att äras med den här typen av 40-års kris...vaa?!! -alltså svara n å g o n! Därefter, någonstans i kilometer 5 börjar jag tappa det fullkomligt och tycka det är så underbartroligt (alltså ni fattar allvaret här) att jag skulle kunna springa ett Maraton fyra varv.....well, åtminstone en mil.
Hursomhelst kom resultatet av den här försoffade kroppen som ett brev på Posten -LÖPARKNÄ. I och för sig, om det inte vore för den envisa smärtan som kan få en att ta rygg på 100-åringen som försvann, är det ju nästan något att skryta med "nääemen, jag har sådana problem med mitt knä..jag springer f ö r  m y c k e t....jamen ni fattar!...eller?...mirakel sker vänner! (synd att jag inte vann pengar i stället)
Såå, vart är vi på väg med det här? Joo...rakt in i i Balettsalen via en piruett och ett ben på stången. Jag fick lägga ner löpningen ett tag alltså, för att inte äventyra dansen...typ 6 veckor -tills idag.
 
Kontenta: Jag älskar löpning mer än balett, då vet vi! Jag sprang 5 kilometer asfalt med ett välvilat knä (fast jag kommer ändå säga till alla som vill och inte vill höra att jag har ett LÖPARKNÄ....L Ö P A R K N Ä) hur lätt som helst, woop woop! Och med tanke på den fina fina presenten jag fick av mina stöttande Hockeymammor på senaste campen så kommer jag numer se ut så HÄR i löparspåren..
 
  ...tvärsnyggast och rosa!
 
Mer sen sist då....jag kan kallt konstatera att det här med klockförflyttningen tog fullkomligt musten ur mig....gaahha! För det kan ju knappast ha med det HÄR att göra....
 
......väl??!
 
En kulturresa till Kiel "the monkey way".....äähhum......och alldeles för sällan man praktiserar det här med Champagnefrukost, klart underskattat. Så tacktacktack gladaste sällskap för en toppenhelg! 17 grader varmt, strålande sol och första gången e v e r  vi förärat våra rumpor på Löwenbräus UTEservering, galet gott..........med öl också.
 
 

Fridens Liljor.......kommer jag inte ge till ungdomshockeyn i Göteborg.
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Ann-Mari

Grattis! Det låter oerhört proffsigt med ett löparknä. Men jag hoppas jag slipper det! Skrämmande att en kris kan sitta i så länge som den har gjort i mitt fall. Men jag har inte börjat med balett än... Skulle kunna tänka mig den rosa koftan dock!

2013-11-04 @ 10:47:02
URL: http://vardagsord.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0