Alltså, jag tycker att jag med åren blivit något mer lättväckt, men att en bomb kan slå ner i rummet bredvid helt bortom min ibland fullkomligt hysteriska vetskap...jag förstår ingenting. Någon kanske har försökt gasa ihjäl mig!?

Så fredagens första krig avhjälptes snabbt eftersom bombmannenhimself inte fanns ens i fjärran, vinet redan var upphällt och balkongen heligt befriad från störningsmoment...

 

ehh, well....as we speak..

det är ju det här med utomhus och min fobi för ohyra.

Ja jag vet inte.......men det är ju helg, jag har hunnit springa och klappa en Bullterrier som heter Berit. Livet är gott som nått egentligen.

 

 

By the highway...ni måste gå in och läsa Ms Bree -på vift i Toronto (finns bland mina favoritlänkar) jag har skrattat sååå mycket!!, och glöm för guds skull inte kommentatorsfältet.

 

 

Happy friday!